Begravning för en man född i Göteborg, men som blev en ”fiskarson” då han älskade båtar, hav och fiske. Till denna ceremoni, fick jag den äran att skriva en dikt till honom.
Fiskaren och havet
Som pojk
Drogs han mot en glimrande horisont
Där ögat inte längre nådde strand
Som pojk
Ett äventyr
En fiskares land
Med båt
Över böljande vågor blå
Ut till öppet hav
Med båt
En oväntad gåva
Livet honom gav
Som man
Han tittade mot himlen
Där stjärnorna mot det svarta blänkte
Som man
En tanke
På frugan där hemma
Fiskaren tänkte
I horisonten
Det blinkade
Fyren visade honom tillbaka
Över det väldiga vattnet
Tog honom hem
Till sin äkta maka
Fiskaren kliade sig
I skägget så grått
Tänkte på åren
Barnen
Minnena
Allt som han fått
En sista gång
Fiskaren lossade båten
En sista gång
Han lämnade hamn
Såg sig om över axeln
När han lade ut
Åren var till ända
Livet hade nått sitt slut
Dikt av Marie Sterneborn